kobben bloggen

Hela förmiddagen satt jag suttit på seminarium och lite drygt halvvägs kastar dom in en engelsman som ska köra ett pass på 30 minuter. Han tar sats och lyckas vara engagerande i 4 minuter sen kommer han in i en monotom röst som bara malar och malar. Han står helt still på ett ställe, rör inte på en arm. Nu börjar det krisa för min del och känner hur hypnosen kommer över mig sakta men säkert. Så för att inte somna med öppen mun och lägga huvudet på grannens axel och dregla passar jag på att böja mig framåt för att hålla mig vaken. Sneglar lite runt omkring att det är en som har 30 sekunder till drömmarnas värld och fler och fler sitter framåt lutade i raderna och ser helt färdiga ut.

Men det var roligt och bra för övrigt. Jag träffade på ett par gamla kollegor vilket alltid är roligt särskilt dom från när man var ung, okrossbar och naiv men framför allt världsbäst. Då gick man inte till jobbet utan till ett ställe med goda vänner som delade samma intressen och levde glatt i dot.com-bubblan.