kobben bloggen

Tyvärr blev det ingen innebandy idag, att alla måste vara sjuka hela tiden. Min systerdotter kom och var barnvakt ändå. Jag ringde T och frågande om ville gå på en prommenad i snöyran och tänka sig, det ville hon. In dryg timme gick vi pratade, uppdaterade oss fram till dags datum vad som hänt. (Vi har ju som det går att läsa i tidigare inlägg inte pratat med varandra på flera månader) Vi bestämda att vi skulle ses och baka pepparkakor och lussebullar tillsammans med barnen när det bli advent.

Måste även säga att idag och i onsdags samt lördags har jag känt mig riktigt, riktigt glad och lycklig, så det bubblar imagen och leendet går av sig själv från öra til öra. Det beror på att jag alla tre gånger varit ute i snöyran och snöfallet. Det ger mig ett lyckorus, bättre än att vara förälskad. Glöm vad alla skriver om ensam mamma söker efter avsnittet i helgen. Med skidor på sig så är det totalt och gissa vad, bättre än sex. Tro inget annat, för dom ljuger.

Det verkar som om vi kan vara de vänner som jag behöver nu. Hon kommer att hjälpa mig att få ordning på det jag vill ha hjälp med. Min huvudvärk försvann under lunchen. Känner mig gladare i magen. Hoppas att det håller i sig ett tag nu.

T är fortfarande inte redo att umgås med mig. Hon tror fortfarande att vi blir ett par om vi umgås och att jag har starka känslor för henne. Just nu känns för min del att jag behöver henne som människa och vän, inte en partner. Tror faktiskt inte att jag själv är i form för ett förhållande just nu. Mest i form för medmänniskor och där står T högt upp på listan. Med den enkla anledningen att av min närmaste vänner är hon den enda med barn. Den som förstår och kommer med tips och dessutom säger vad jag för fel. Inte bara sitter och fegar som nästanvänner gör.

Sen ska jag vara helt ärlig och säga att GUD VAD JAG SAKNAR HENNE. Är ibland väldigt sorgsen när jag tänker på henne. Vet inte varför, om det är det att det inte är vi eller om det är hennes frånvaro som en riktig vän när jag behöver det som mest. Hon sagt att jag kan ringa när som helst, men jag vill inte störa henne när hon tycker det är jobbigt att umgås.

Vill just nu inget hellre än att få ligga med huvudet i hennes famn och gråta ut alla problemen kring barnen. Sen skulle jag behöva gråta någon annanstans för att T och jag inte är tillsammans.

Det skulle nog lätta lite på trycket som gnager inombords.

Nu skulle vi inte ses på två månader tyckte T. Det är nog bra att vi tar en tid ifrån varandra och så har vi inte gjort de andra gångerna vi inte varit tillsammans förklarade T. Hon kunde inte förstå varför hon är på det här viset. Tidigare har hon sagt att jag inte ska tro att vi ska bli tillsammans igen, sen blir vi det ändå. Hon var livrädd för att jag verkligen skulle dejta nån annan och ville verkligen inte det. Vid ett annat till när vi var "vänner" var T tillsammans med sin syster och väninna på bio frågade väninna: Hur går det med F (jag)? Då svarar T att hon inte skulle bli förvånad om det blir vi två i framtiden. Väninnan stannar upp och undrar om T hör själv vad hon säger.

T tycker att jag är den människan där hon verkligen kan och får vara sig själv. Inte bli nedvärderad eller respesktlöst behandlad för det hon säger eller gör. Hon kan gråta och skratta. Hon får integritet och sin egen tid. Desutom är jag go och underbar på att kyssas. Hon vet inte mer vad hon kan begära.

Två månader passerad nyligen och vi pratade med varandra. T känner sig inte redo för att vi ska umgås igen hon har fullt upp med sig själv just nu. Hon är rädd att vi ramlar tillbaka i gamla vanor och trampar på i ullstrumporna.



.

Idag fick jag mail ifrån T:s pappa. Han hade hört av T att det var lite struligt just nu och att jag hade barnen på heltid. Han undrade hur det gck på firman och om  vi kunde äta lunch tillsammans. Vad säger man????????????????


Jag ropade ut ett: Javisst ska vi äta lunch. Funkar det den här dagen? Frågar du hur jag mår utgår jag från att du verkligen vill veta och inte för att verka trevlig.

Han är så snäll och go för att hamna i mitten mellan mig och T,  vad ska jag göra......................????

.

Efter kallduschen på morgonen så pratar vi mycket med varandra och umgås ändå som vänner vilket vi kunde vara. T är den som jag känner att jag kan diskutera allt med, inget är fel eller pinsamt. Det går lite tid och vi har roligt tillsammans.

Sen händer det. T vill att vi blir tillsammans igen. Det blir vi och åter igen går det några månader. På väg hem en kväll ringer det på mobilen, det är T, hon säger att vi behöver prata om oss. Åker dit och hon berättar att hon inte bearbetat klart sin skilsmässa, det finns saker som hon själv måste reda ut med sig själv. Hon har beställt hem tre böcker om självkänsla var av en av Mia Törnblom.

Tiden går vi är fortfarande mycket goda vänner och gör saker tillsammans. Diskuterar barn, livspussel och mycket annat. Hjälper henne och renovera köket. Oavsett vad så känns det som vi är de bästa vänner vilket vi tycker båda två.

Med tiden kände jag att även jag skulle bege mig ut i dejtingdjungeln. Efter ett par dejter som inte var helt rätt kom jag i kontakt med en tjej som jag hade msn-kontakt med ett tag, sedan var hon borta på resa en period. Vi fortsatte kontakten när hon kom tillbaka tills vi beslutade att vi skulle äta söndagmiddag tillsammans. Det blev första gången jag såg henne mao hade hon inte skickat en enda bild tidigare. Det var en otroligt skön känsla som infann sig under den kvällen. Visade sig att vi hade flera gemensamma beröringspunkter som vi inte upptäckt tidigare. Vi träffades fler gånger och känslor växte fram växelvis och det var en rak och ärlig dialog kring dem.

Jag var avvaktande och rädd för ett nytt förhållande, visste inte hur jag skulle hantera barnen. Hon (T) berättade att hon hade starka känslor och jag förklarade att helt klart var förälskad. Efter några månader behövs det ett nytt veckoschema för barnen. Jag sitter tillsammans med T och planerar det  för att det ska passa hennes schema, vilket gör att vi kan få så mycket tid tillsammans som möjligt. Vi bokar en weekend-resa tillsammans (där ska jag förklara att jag känner samma starka känslor). Två veckor före resan har jag bjudit med T på bröllop där en av mina vänner gifter sig. Några av mina andra kompisar tycker att det är ett stort steg att göra så, vilket jag inte reflekterat över, är det så? Morgonen efter bröllopet ska jag upp tidigt för att hämta barnen.

I sängen efter väckarklockans ringsignal gör hon slut för första gången.

.

Efter en skilsmässan som var tråkig historia för sig blev livet bättre efter en tid. Men det fanns hela tiden en oro för hur mamman skulle förhålla sig och bete sig mot barnen. Det visade sig att varje gång jag kände tillit att det skulle fungera mellan dem blev kaos och bråk. Varje gång jag slappnade av rasade världen hos mamman. Det har nyligen visat sig att hon har en psykisk störning som påverkar henne negativt i relationen till barnen.

Sedan 9 veckor har jag barnen på heltid. Det  är alldeles underbart och inte alltid lika trivsamt. Det finns krafiga ytterligheter med det. I början var det helt självklart  att ha barnen och nu är det väldigt tärande.

.