kobben bloggen

Har blivit frisk och barnen (de har också blivit friska) har svängt till att vara gladare och har mer ork utan att de ska börja bråka. Jag har fått tillbaka drivet och känner i hela kroppen hur det spritter av energi. Ska vänta ett par dagar till innan jag börjar träna fullt igen, vill ju inte åka på fler förkylningar. Nu är det bara tvätthögen hemma som är sista kullen att bestiga sen är allt i fas igen. På lördag ska T och jag med våra barn baka pepparkakor och lussebullar, underbart att vara vänner. Idag har jag satt en affär på morgonen och en till kommer under em ser det ut som. Förhoppningsvis kan det bli en till innan veckan är slut.

Säger som Blixten McQueen; - Det är skönt att vara jag.....

Rådjuren springer omkring utanför för första gången, då är det vinter. Jag fullkomligt älskar när det är vinter som vinter ska vara. Som vanligt är söndagarna räddad av judoträning och fotbollsträning med en snab lunch mellan dem. Hoppas nu att barnen (även jag) håller formen hela dagen så det blir en toppen helg. Barnen var underbara igår.

Frukostdax och sen ska jag packa träningsväskor så de är klara vid dörren. Undrar var jag lagt långkalsongerna, det är kallt idag. Så ni som inte behöver upp och hoppa, LIGG KVAR.

Tre timmar ensam med båten och fixa. Solen skiner så det känns som om det är vår på gång i vinterland. Barnen är ute och åker pulka för fullt. Måste nog ta in dem snart. Känner att idag har det varit en bra dag. Hoppas det kan blir så ända in i mål.

Ikväll känns det ensamt och trist bara. På lördag är jag bjuden på en middag hos en god vän. Men min ena barnvakt har studier som måste bli klara och den andra blev magsjuk idag. Det är just nu jag önskar att T ska ringa säga, ta med dig barnen och kom hit på  lördag. Barnen får leka och vi kan sitta och prata så länge vi orkar. Jag tycker verkligen om att sitta och prata en hel natt. Vill inte vara själv här hemma en helg till.

De senaste kvällarna har jag varit ledsen eller känslig. Jag läste en blogg om William som fick en hjärmtumör. Tårarna bara rann ned för kinden. Hör en låt på tv eller radio och tårarna kommer. Ser på mina barn och tårarna börjar krypa fram. Skriver det här och tårarna gör att skärmen blir suddig. Det konstiga är att på dagen på jobbet .känns det bra.

Varför är det skrivna ordet i vissa fall så engagerande eller berörande att du bryr dig och tar dig tid att fundera över en annan människas levnadsöde. Vad får dig att återkomma och ge dina tankar eller funderingar till någon annan som du inte vet vem det är.

Blev idag både tagen, glad och stolt när jag fick veta att jag berört en annan person. Kom på att jag glömde fråga vad det är som berört och varför. Kom av mig när det skedde. Får fråga nästa gång.

Har varit hos mina föräldrar i helgen och haft det bra. Otroligt skönt att släppa barnen några timmar och bara vara med sig själv.

Men vad det händer saker hos en del medans jag har varit borta. Kände att jag måste läsa i fatt imorgon med lite tid.

Vad trist det är när det är tomt i soffan på kvällen....

Under ett par dagar har det varit som om det har vänt mot bättre tider. Ikväll upptäckte jag att det inte var så. Har känt mig  (känner) otroligt ledsen och nestämd. Vet inte varför, men saknar alla mina vänner inkl T. Jag vill bara ringa runt och prata med alla. Men det är bara för att lura mig själv att få tiden att gå och inte låta frustration och sorgen få blåsa över. Vill fortfarande få gråta, hur svårt kan det att få utrymme och tid till det. Känns väldigt ensamt just nu. Vet inte heller om det är T eller det att jag har hela ansvaret för barnen som orsaken till att det känns så här eller både och, jag vet inte.

Dessutom blir jag avundsjuk på andra som kommit vidare från olika saker och är glada igen. All lycka åt dem, men jag vill också vara en av dem.

Samtidigt är jag otroligt tacksam för de tillrop som kommer. Vissa dagar behövs de nog mer än andra. Att det skulle påverka mig att någon annan läser vad jag skriver trodde jag inte. Men det gör det. Dock kan jag inte förstå hur det kan beröra som en person uttryckte det. Men bästa med det är nog att det finns några som bryr sig trots att de inte känner mig eller ver vem jag är. Med det vill jag ha sagt att de är fina och empatiska människor som gör det möjligt att tro människans godhet. De personerna borde uppmärksammas för de gör skillnad. Så där ja, nu har jag försökt säga TACK helt enkelt.

Pratade med P i Åre och det har snöat. Äntligen börjar det likna nåt. Nu hoppas jag att vintern kan bli så bra som jag hoppas. Eventuellt finns det ett hus till mig där uppe som jag ska kunna låna över helger. Vore så roligt att få ha riktig vinter med snögubbar, pulka, skoter och skidor. En smaskig latte eller en underbar gulash.

Söker fortfarande efter snökompis.

Idag har det varit en vanlig dag . Vi kom lite sent till dagis, skolan och jobbet. Men väl på plats på jobbet är det snabbt inhämtat. Var själv idag fram till ett lunchmöte i Kaknästornet, det är faktiskt en fantastisk utsikt där uppe och hyfsad mat. Väl nere igen hade jag 40 minuter över vilket gav en möjlighet att smita ner i Frihamnen och hälsade på R och kollade in lite vad som händer. Han har fått upp sin båt och höll på med en ny stereo, skulle jag också kanske fixa till våren.

Därefter ringer VD som är klar med sitt möte och vi sammanstrålar på stan och tar en kaffe. Lite avrapporteringer och snabb planering sen åker jag tillbaka till kontoret för att skicka en offert.

Därefter är det dagis, skola och hem. Vi äter middag, alltid lika skönt när det finns kvar mat från helgen. En kompis kommer förbi och barnen leker. Sen är det lagledningsmöte på fotbollsklubben. E och L sitter med leksakskatalogen som kom idag och tittar. Det går så bra tills tröttheten kommer smygandes och det blir lite syskonkärlek. Det slutar med att L somnar i min famn och E ligger med huvudet på bordet brevid väntar på att vi ska bli klara. Är väldigt glad att de ändå är så duktiga och tålmodiga, det kan man inte tro alla dagar när man ser dom. Men så är det en vanlig dag.

Nu längtar jag efter vintern. Snö med allt det sköna det innebär. Hoppas det kan bli som jag tänkte med många långhelger på skidor och skoter. Nu har det blivit svårare men säkert lika roligt när jag har barnen heltid, men måste åka skidor annars går jag under. Vi får ta dessa timmar i bilen. Jag hoppas och tror att de ska tycka om det ändå.

I och med detta har jag också funderat på om det inte kunde vara bra om med lite hjälp. Kan vara svårt att ta hand om två små på skidor samtidigt. Med andra ord finns det någon som har erfarenhet av barn, skidåkning och med snövana, behöver inte tre att ta hand om ;-) som vill tillbringa några helger i vinterlandskap denna vinter? Transport från Sthlm och matlagning ordnas.

Vet inte om det här är rätt forum, borde kolla in grannar.se och se om det inte finns någon som redan finns på plats som kan hjälpa till. Nån dejting-site kanske funkar men är lite tveksam till att hitta en snökompis där, men vem vet.